PERGOLAN
PERGOLANS ROSOR

PERGOLANS KLÄNGROSOR
Rosa Wichuraiana, kryprosen som har sitt ursprung i Japan, Kina och Korea är förälder till många av de klättrare som finns i Almagårdens trädgård. Den kom till Europa 1891 och blev genom sitt krypande växtsätt och långa böjda grenar lämplig att utveckla climbers av. Amethyste, Bleu Magenta, Hiawatha, Minnehaha, Weilchenblau och White Dorothy är samtliga Wichurianarosor.  

Pergolan anlades på våren 1995 och redan på hösten planterades de klängrosor som nu, tio år senare, svingar sig över bambutakets öppna rutor. Pergolan är som ett Dionysiskt tempel, öppet mot himmel och hav. I de himmelsblå runda pelarnas tak av korsade bambustockar, svingar sig buskage av rosor i vilka duvorna bygger bo. Och sena vårkvällar kan man se underliga fågelformationer sväva över vinbladen. De flyger omkring med mörka rosenvingar. Det är koltrastparet som parar sig över pergolans tak i en himelsk dans! Kvällarna är fyllda av duvkutter och koltrastsång. Pergolans stengolv består av grön ölandskalksten. En av gårdens längor var tidigare belägen på pergolans plats. Det var nog fåren som höll till i den halmtäckta längan en gång i början av 1900-talet.

Wichuraianarosen Amethyste är Almagårdens skönhet och växer otroligt kraftigt med flera kraftiga grenar upp på pergolans tak. Hon kom i odling 1911 och blommar överdådigt med stora klasar av små dubbla violetta blommor som täcker pergolans långsida mot den stenlagda kullerstensgården.
På pergolans sydvästra gavel kastar sig min danserska Felicité et Perpetue, hon är en Rosa Sempervirens och har sitt ursprung i Sydeuropa och Nordafrika. Hon är förhållandevis ovanlig i odling. När vintern är mild, så som den kan vara här på Österlen, står hon kvar med sina gröna blad. Sempervirens betyder städsegrön, vintergrön. Hon har sitt ursprung i M. Jaques, Frankrike, där hon upptäcktes 1827.  Intill stengången mellan pergola och boningshus, väller hennes kusin Little White Pet fram i ett högt buskage. Little White Pet lär vara en dvärgart av Felicité et Perpetue och blommar lika rikligt med små, dubbla vita blommor, knopparna är rosafärgade. Egentligen skall hon endast bli 70 cm hög men här växer hon till sin tredubbla storlek. Kanske beror det på att jorden är särdeles mineral- och näringsrik.
Little White Pet kom i odling 1879 och hänförs av Cedergren till gruppen gammaldags polyantharosor. Ytterligare en ros av samma slag finns i Almagården trädgårds vita del.


Den rosablommande New Dawn som planterades hösten 1995 har en stam som mäter nio centimeter i diameter och dess grenar växer som buskage på pergolans tak. Blomningen är makalös i skimrande rosa, eftersom hon är en remontantros blommar hon långt in på hösten. Hon är en mutant av Dr. W. Van Fleet och kom i odling 1930. Det är detta som är så spännande med rosor! Plötsligt fann man en gren av Dr. W. Van Fleet i en rosodling i New Jersey, USA, som inte såg ut som de övriga. Grenen bar de mest utsökta pärlemorsskimrande rosa blommor. Grenen tillvaratogs och blev modergrenen till en av de mest uppskattade rosorna både av trädgårdsodlare och av rosförädlare. En försiktig Clematis alpina klänger i henne, och tidigt på vårarna hänger mängder av små nickade, kornblå blommor över de taggiga grenarna.

New Dawn White, som flyger som den skiraste ängel över en del av pergolans nordöstra sida är planterad senare, 2000, och har ännu inte nått till en tiondel av sin systers omfång eller höjd. New Dawn White ser likadan ut i blomman som New Dawn men är vit och olik i generna. Hon är en hybrid av New Dawn och Lily Pons. New Dawn White kom i odling 1959. Så ung är hon!
En oemotståndlig Minnehaha, samma klättrare som morfarsrosen intill ateljéns gavel, blommar med tusen rosablommande klasar i pergolans nordöstra hörn intill New Dawn White och vit Wisteria.
 
Här ser du ett bildspel av rosorna, klicka på den bild som kommer upp!

Tillbaka till Almagårdens Rosenträdgård