CLIMBERMUREN
CLIMBERMURENS ROSOR

ROSENMUREN
Intill det kinesiska torget alldeles vid Almagårdens ateljés gavel och climbermuren växer den gamla morfarsrosen och klättraren Minnehaha. Hon är uppkallad efter ett vattenfall i Minnesota och blommar med rosa blomklasar i mitten av juli. Hon fyllde hela min bardoms gavel tills en sträng vinter tog henne. Hon var planterad av morfar 1928 på våren och var i sin rikaste blom när jag var barn på 50-talet, tills hon plötslig en vår inte ville slå ut mer. Hon skars ner, men tänk, efter flera år upptäckte vi ett litet rotskott som trots allt vågade sig över stenpartiets kant. Detta rotskott blev burdust nerklippt varje år av min pappa. Inga klättrare här inte! Tills jag fick henne av mamma våren 1996 för att plantera henne på en mera tillåtande växtplats: Almagårdens trädgård. Och här svingar hon sig nu flera meter över muren, slänger sig oregerligt upp i fläder och syren, i hörnet mellan ateljé och shersmin. Hon är en gammal, numera sällsynt klängros enligt Cedergren, men jag tycker inte att hon är så gammal, så sent som 1905 kom hon i odling och det är ju ingen ålder för en ros jämfört med de åldriga kinesiska eller persiska rosorna. Redan 2700 f. Kr odlades rosor i det gamla Kina och omkring 2550 f. Kr. odlades sannolikt Rosa Gallica, enligt Lars-Åke Gustavsson, i Babylonien. Världens äldsta bevarade målning av en ros finns på en fresk i Knossos på Kreta. Den är daterad till 1600 f. Kr.

Ovanför muren som omgärdar den del av Almagårdens trädgård som vätter mot havet till, löper tre rader armeringsjärn som fäste för olika klättrare, för att på så vis skapa en blomsterhäck. Den är inte helt färdig ännu men består till större delen av olika ramblers av de småblommiga sorterna. Jag föredrar småblommiga klättrare framför de alltför prunkande och storblommiga. De blir för pråliga på något vis, nej, jag föredrar de botaniska, nästan vilda ros och klematisarterna. Efter morfarsrosen Minnehaha tar den buskiga och envisa skogsklematisen, Clematis x Jouiniana Praecox, vid, den blommar med sina milda gråblå blommor länge, länge och växer iväg hela tiden och väller ut över det kinesiska torgets grönskimrande kalkstenar. Därefter kommer en lång sträcka väntande rostbruna armeringsjärn. Kanske en Bleu Magenta? Småblommig också den, dubbel också den. De skulle nog trivas ihop den ettriga morfarsrosen och den stolta, violett-purpurfärgade Bleu Magentan. Jag skall genast beställa en hos Else på Roskraft. Bleu Magenta har okänt ursprung, man upptäckte henne i början av 1900-talet.
 
Vid muren, intill örtagårdens buxbomshäck står en vitglänsande Ilse Krohn Superior, planterad i slutet av juli 2005. En nobel skönhet med lite större blommor än de övriga klätterrosorna, hon har nog kinesiskt påbrå, det ser så ut. Hon är en mutant av Ilse Krohn och är nog Almagårdens yngsta ros, hon kom i kultur så sent som 1964.

Jag har på flera ställen planterat rödblommande kaprifol längs muren, hon spränger sig fram och kastar sina långa spjut ut mot örtagård och stensättning, ja, jag måste ständigt stå beredd med rosensaxen och klippa bort de odrägliga skotten, annars tar hon sig alltför stora friheter och översvämmar både mur och de framförvarande rabatterna. Efter äppelträdet Alice, bakom den sprudlande hibiskusbusken, fylld av gammelrosa blommor, växer en charmerande grålila Veilchenblau, också hon med små blommor men med öppen mittpunkt, strålande av solgula ståndare. Hon kom i odling 1909 och är nästan tagglös. Smidigt svänger hon sina viga grenar över armeringsjärnen och blommar med förföriskt öppna gråvioletta blommor med varmt gul mitt. Blommorna hänger som druvor i rikliga klasar.

En småblommande dubbel blå Clematis alpina, George, med maskrosliknande fröställningar, växer intill och en vall av rosa hundrabladsrosor, Rosa Centifolia. De slår rikligt med rotskott så dem måste jag hejda. Hela busken ser ut som en damaskena genom sina starkt taggiga grenar med hängande blad och blommor. Blommorna doftar ljuvligt, är klart rosa och till utseendet typiska centifolia. Hon kan vara en Rosa Major, den s.k. ”Mormorsrosen” som man upptäckte 1851. Intill en mur på Viks fiskeläge har jag funnit en likadan, den breder ut sig rejält och måste klippas både kors och tvärs!
Rosa Centifolia kallas också hundrabladsros och odlas för sina runda, väldoftande, ofta nickande  blommor. De förädlades fram av holländare på 1700-talet. Förutom Rosa Major har Almagården ytterligare två Rosa Centifolia: Petit de Hollande och Tour de Malakoff.

Därefter förlustar sig min rikblommande White Dorothy över stenar och järnstänger. Hon är pretentiös, tar sig plats och fullkomligt bedårar genom sin generösa, gracila blomning. Flera meter av häcken är fylld av små, vita dubbla rosor under juli månad. Därefter väntar jag, väntar på den småblommiga, serisa dockrosen, Rosa Nitida. Lars-Åke Gustavsson hänför henne till Eurosarosorna. Dockrosen fick jag för många år sedan som skott av min yngsta dotter vid ett besök i hennes sommarstuga utanför Halmstad. Hon har tagit väldigt lång tid att etablera sig men hon kommer! Ett långt armeringsjärn finns nedsatt att vaka över henne så att ingen av misstag gräver upp de späda, spretiga grenarna. Hon finns i kultur sedan 1807 och har Nordamerikanskt ursprung. Hon skall bli en buskros som skjuter mängder av rotskott så att jag kan forma en del av en rosenberså med hjälp av hennes talrika renar. Hon har ännu inte blommat, men den som väntar på något gott väntar inte för länge.
 
En kraftigare madame står intill muren, hon är en väldoftande gammal ros som jag ännu inte har klarat av att artbestämma. Efter henne väller den tidigblommande ljuvt rosa pimpinellarosen Stanwell Perpetual. Strax intill står den karminrödblommande vresrosen, Rosa Rugosa, Roseraie de l´Hay, som är en praktfull ros, uppkallad efter ett berömt rosarie i Paris, där den kom i odling 1901.
 
I trädgårdens nordöstra hörn, intill den gamla almen, kommer min skyddsling, minstingen som blev planterad sommaren 2005: Rosa Helenae Hybrida som har stora förväntningar på sin utveckling! Hon skall nämligen kasta sig upp i den höga almen, vara till fröjd för alla som passerar. Sitta där uppe i grenverket som en himmelsk drottning – eller snarare en prinsessa - och fylla nedre delen av Denkers Backe med sin väldoft. Denna småblommiga, utsökta vitskimrande ros med sin cadmiumgula mitt. Ja, så där kan det bli om man vill. Rosa Helenae Hybrida tillhör Helenae-gruppen som också kallas honungsrosor. Arten är vildväxande i centrala Kina och kan slå flera meter långa årsskott. Den insamlades i slutet av 1800-talet och kom i kultur i Europa 1907. Den här sorten av honungsros är en av Lars-Åke Gustavssons favoritrosor, han beskriver henne med entusiasm och värme i sin digra rosbok ”Rosor” och enligt honom är hon särskilt attraktiv när hon klättrar i träd. Ja, det behövs entusiasm om man skall flyga upp i den säkert 13 meter höga gamla almen!   
Längs armeringsjärn och kullerstensmur fram till Almagårdens infart och den höga järngrindens grindspetsar finns det plats för flera climbers. Härligt att inte rosenhäcken är klar ännu, att det fortfarande finns rosendrömmar kvar!

Här ser du ett bildspel på rosorna, klicka på den bild som kommer upp!

Tillbaka till Almagårdens Rosenträdgård